Okey, det ar dalig uppdatering nu, men det blir latt sa nar man har det sloigt och skont mest hela tiden. 
Men vad har hinnits med sen sist da? Hur mycket om helst faktiskt. Som Alexandra skrev tidigare var vi ut pa en djungeltur som inte riktigt blev som planerat. Vi kan ta det lite kort:

Efter att vi anlant med varan bat fran Belem i Manaus packade vi upp och gjorde oss lagom hemmastadda tsm med Tony och Brent, dom tva amerikanska killarna. Vi gick ut allesammans for att ata lite och stotte da ihop med Miguel, en kille fran Portugal. Han presenterade oss for en guide han mott pa gatan - Juan hette han.
Jatte trevlig och hjalpsam kille som berattade att var en proffesionell guide och kunde folja med oss till ett internetcafe och visa oss sin profil pa Facebook med en massa bilder.

Vi var valdigt skeptiska pga av allt vi last i vara Lonely Planet om att man inte ska valja en guide man traffar pa gatan och berattade de for killarna. Men allt sag jattebra ut, sa det slutade med att vi bokar en tripp pa tre dagar och tva natter med honom. Sa kl fem pa morgonen kommer han forbi och plockar upp oss och vi ger oss ivag mot stationen sa vi kan ta bussen tre timmar fran Manus ut mot Amazonas. Resan gick bra, val framme fick vi aka motorcykel till ett stalle dar vi skulle handla mat tillsammans. Vi kakade lunch hos gubben som skulle kora baten sen begav vi oss. Baten var jatteliten, gammal, inga flytvastar, ett hal ner till motorn m.m. Vi spenderade i princip dom kommande 48  timmarna pa den baten eftersom han typ inte hade nagon aning om vart vi skulle, allt sag likadant ut. Tillslut hittade han sin van Carlos och vi sov i vara hammockar i hans lilla trahus.

Juan hade tagit med sig sin retarderade bror som sprang och skrek att han var Djungel-George hela tiden och en annan tjej, Marcela som inte hjalpte till med nagot, var allmant efterbliven, foljde med gratis och snyltade pa alla vara grejjer.
Efter att dessutom det ena efter det andra blev uppskjutet sa blev vi mer och mer irriterade. Tillslut fick det vara nog och vi sa allihopa att vi ville aka hem. Vi tog baten tillbaka, turen tog val en 8 timmar plus att dom korde in i en massa vass och fick motorstopp mitt i morkret. Mickis, Alle och Sara var dom som fick loss oss och den gamla gubben som korde baten fick dyka i och fa bort allt sjogras. Dom andra gjorde ingenting.

Vi gick tillbaka till stallet dar vi kakade lunch fran borjan dar vi skulle fa sova en natt till i vara hammockar da bussen inte gick forrans dagen efter. Vi satte oss ner och pratade och sa att vi ville ha vara pengar tillbaka. Han sa att han inte hade nagra pengar alls men tillslut kom vi overens om att han skulle fixa fram det mesta av pengarna nar vi kom tillbaka till Manaus. Morgonen efter var han borta. Vi var lamnade helt sjalva 5 timmar fran Manaus. Gubben som bodde dar var varldens gulligaste, sa han hjalpte oss till bussen. Vi hade sagt till Juan att vi var panka men lite pengar hade vi kvar. Det var tur, annars hade vi inte kommit hem. Pavag hem pratar med Miguel med busschaufforen som berattar att Juan ar kand for att gora sana har saker ibland.
Han sa aven att Juan suttit i fangelse pga att en japanes dog under en djungeltur pga att han inte kunde simma.

Jag vet inte vad jag ska saga riktigt, forutom att det ar TYPISKT OSS! Men man lar sig av sina misstag och nu har vi ett minne for livet tillsammans med Tony, Brent & Miguel :)

Morgonen efter akte vi ut pa en ny djungeltrip i 2 dagar och 1 natt. Bodde pa en lodge i djungeln, fiskade pirayor, vandrade, badade i ett vattenfall, akte pa krokodiljakt m.m. En RIKTIG djungeltur.. Sa slutet gott, allting gott!

Nu ar vi iallafall i paradiset, Isla de Margarita, dar vi ska spendera 10-14 dagar. De andra killarna akte hem igar. Ikvall ska vi traffa ett gang vi traffade pa igar. Jaja, vi uppdaterar er mer sen, blev lite mycket nu pa en & samma gang. Adios!

// L & R