Nu ar det vi som chillar i Colombia!
Att lamna Isla var det jobbigaste jag vart med om pa denna resa. Bade jag och alle har sorjt i dagar nu. Men vi kommer tillbaka. Snart sa.
Jag och alex har antligen tagit oss over till Colombia, Bogota. Nu sitter vi har och raknar vad pesos ar i jamforelse med boliviarer och svenska kronor. Vi ar ocksa javligt less pa att aka buss, frysa ihjal pa bussen och att bara vanta och vanta..!
Men vi ar snart framme hos dom andra tre. Bara nagra hundra mil kvar. Latccccchh!
Ni anar inte vad vi vart med om dom senaste dagarna. Fran att inte ha fatt ut nagra pengar, till att fa sova pa en bussterminal till att inte ata mat. Jag har aldrig tyckt sa synd om mig sjalv nagonsin. Har aldrig kant mig sa liten pa jorden som vi gjorde for tva dagar sen.. Men jag tror att lyckan har vant. Peppar Peppar.!
Nu ska vi ta oss ut i Colombias huvudstad och leta upp ett boende. Att fa duscha och ata mat och bara sova i en bekvam sang star i prio ETT!
Vi hor av oss senare nar vi kommit vidare.
Tjejer vi ses snart. Saknar er!
Michaela/ Alexandra
Jag och alex har antligen tagit oss over till Colombia, Bogota. Nu sitter vi har och raknar vad pesos ar i jamforelse med boliviarer och svenska kronor. Vi ar ocksa javligt less pa att aka buss, frysa ihjal pa bussen och att bara vanta och vanta..!
Men vi ar snart framme hos dom andra tre. Bara nagra hundra mil kvar. Latccccchh!
Ni anar inte vad vi vart med om dom senaste dagarna. Fran att inte ha fatt ut nagra pengar, till att fa sova pa en bussterminal till att inte ata mat. Jag har aldrig tyckt sa synd om mig sjalv nagonsin. Har aldrig kant mig sa liten pa jorden som vi gjorde for tva dagar sen.. Men jag tror att lyckan har vant. Peppar Peppar.!
Nu ska vi ta oss ut i Colombias huvudstad och leta upp ett boende. Att fa duscha och ata mat och bara sova i en bekvam sang star i prio ETT!
Vi hor av oss senare nar vi kommit vidare.
Tjejer vi ses snart. Saknar er!
Michaela/ Alexandra
Splittrade borta i soder,
Just for tillfallet ar vi splittrade pa denna kontinent i soder,
men om nagra dagar ar vi samlade igen - vi fem.
With love.
men om nagra dagar ar vi samlade igen - vi fem.
With love.
chillin' in colombia,
I torsdags packade jag, Linnea och Sara vara vaskor och lamnade varan paradis o ute i Karibien. Det var hejda Isla de Margarita, for nasta destination ar som sagt Ecuador. Dom andra tva ville vara kvar i nagra dagar till, sa dom lamnar on idag ist och moter upp oss senare.
Sa efter oandligt massa bussakande, en kaosartad taxiresa over gransen som lyckligtvis slutade bra och med stamplar i vara pass kom vi fram till Bogota i Colombia igar. Nar vi sedan skulle boka nasta buss och aka vidare mot Ecuador visar det sig att den bussen bara avgar pa torsdagar och sondagar. Jahapp, da var det bara att leta upp ett hostel och tillbringa natten i Colombia da. Men det var ganska skont anda. Ni anar inte hur mycket en dusch och lite somn i liggande stallning betyder for oss nu for tiden.
Varan enda kvall i Colombia vart en lugn kvall iaf. Efter att ha duschat och gjort oss frasha bestamde vi oss for att ta en taxi till ett kopcentrum for att ata lite god mat och sedan se en bio - Clash of the Titans i 3D. Varan forsta 3D film ever, och vi kan bara saga - herregud! Hur haftigt som helst, nu ar vi hooked nar det galler 3D.
Och annars ar det val inte sa mycket mer att saga. Vi sitter som sagt och fordriver tiden nu pa bussstationen for att sedan aka vidare mot Ecuador kl 19 ikvall. Onska oss lycka till med det - for denna gang vill vi inte ha nagra bussar som gar sonder eller behova muta nagon for att fa stamplar i passen.
Sa kan jag avsluta detta med annu ett resetipps, namligen:
Nar du ska aka en taxi, se till sa du kan betala hela summan i ratt valuta. Att fa betalt med extremt mycket mynt i fel valuta uppskattas ej.
Michaela & Alexandra, hoppas ni hinner lasa detta innan ni ger er ivag pa eran egna lilla resa. Hor av er sa fort ni kan, vi ses om nagra dagar i Ecuador. Big love!
/ Rebecca
si claro,
Det ar sondag idag, och veckan borjar ga mot sitt slut. Ni dar hemma har sakert redan gatt och lagt er for kvallen med for att strax kliva upp till en ny arbetsvecka. Som ni sjalvklart redan vet ar det inte alls lika hemskt for oss.
Under den gangna veckan har vi hunnit med bade det ena och det andra. Mycket sol och bad saklart, sa var vi aven ut till ett vattenland och akte en massa rutschbanor dar man sitter i sanna dar stora ringar ni vet? Man blir verkligen som ett barn pa sanna dar vattenland, det ar lika kul varje gang. Iof fick vi alla lida en aning dagen efter, traningsvark sa det heter duga i bade armar, rumpa och ben. Sen hade Linnea aven en anings huvudvark efter att ha skallat en av rutschbanorna. Ni skulle sett det, det sag sjukt kul ut. Haha.
Vi har aven hangt med vara nyfunna vanner har. Mickie ar val en aning mer hooked an oss andra. Hur ska detta ga? Vi vet, ni gor det inte. Nah, men skamt asido, vi har det riktigt bra har. Mycket tack vare varan egna lilla vakthund Sasha som foljer oss vart vi an gar. Fran hostlet till affaren, till restaurangen, till baren och sedan hem igen. Sedan ligger hon utanfor vara rum och vaktar hela natterna sa inga smaskurkar ska komma in. Hjartat da, henne vill vi ta med oss hem.
Ja men juste, sen var det ju det dar med markningen. Markta ar vi nu, alla fem, for resten av vara liv. Fina tatueringar blev det, ni ska fa se bildbevis pa det senare. En liten "gissa vem" lek over det hela kommer upp inom snarast. Sa hall er nara sa hors vi snart igen.
/ Vi fem
Under den gangna veckan har vi hunnit med bade det ena och det andra. Mycket sol och bad saklart, sa var vi aven ut till ett vattenland och akte en massa rutschbanor dar man sitter i sanna dar stora ringar ni vet? Man blir verkligen som ett barn pa sanna dar vattenland, det ar lika kul varje gang. Iof fick vi alla lida en aning dagen efter, traningsvark sa det heter duga i bade armar, rumpa och ben. Sen hade Linnea aven en anings huvudvark efter att ha skallat en av rutschbanorna. Ni skulle sett det, det sag sjukt kul ut. Haha.
Vi har aven hangt med vara nyfunna vanner har. Mickie ar val en aning mer hooked an oss andra. Hur ska detta ga? Vi vet, ni gor det inte. Nah, men skamt asido, vi har det riktigt bra har. Mycket tack vare varan egna lilla vakthund Sasha som foljer oss vart vi an gar. Fran hostlet till affaren, till restaurangen, till baren och sedan hem igen. Sedan ligger hon utanfor vara rum och vaktar hela natterna sa inga smaskurkar ska komma in. Hjartat da, henne vill vi ta med oss hem.
Ja men juste, sen var det ju det dar med markningen. Markta ar vi nu, alla fem, for resten av vara liv. Fina tatueringar blev det, ni ska fa se bildbevis pa det senare. En liten "gissa vem" lek over det hela kommer upp inom snarast. Sa hall er nara sa hors vi snart igen.
/ Vi fem
princesses of the caribbean
Som sagt befinner vi oss pa en paradis o utanfor Venezuelas kust, i sjalvaste karibien. Det ar helt underbart har, ni anar inte.
Senaste veckan var ju som sagt paskveckan. Och medans ni alla dar hemma satt och malade agg, mumsade godis som paskharen hade delat ut och pyntade husen fylla med fjadrar lag vi pa en kritvit strand medans solen steker ner pa oss. Kanske att vi tar ett dopp eller tva i det klarblaa havet med. Ni hor ju hur underbart det later. Det har vill vi aldrig lamna, har vill vi foralltid stanna. Vem vet, kan ske?
Men paskvecka som sagt, det innebar att alla locals har har varit langlediga och firat rejalt. Pasken ar nagot riktigt stort har som firas ordentligt. Det har vi aven tagit del av, strandfest efter strandfest som aven slutat med bilfarder i gigantiska varsting bilar till efterfester i enorma villor. Helt sjukt, tank att bo sa har pa heltid. Ater igen, kan ske?!
Men vi har iaf bestamt oss for att stanna har i atminstone tva veckor till. Eller, for tillfallet later det sa iaf, men planerna kan ju andras. Man vet liksom inte riktigt med oss. Allt kan handa.
Kvallen idag blir lugn iaf, tv-tittande och lite gott att ata. Det kan vi behova efter dom har senaste dagarna. Imorgon blir det nya tag, kanske en markning eller tva som kan bli ett minne for livet. Hors snart igen. Kram till er alla dar hemma sa lange.
/ Vi fem
Senaste veckan var ju som sagt paskveckan. Och medans ni alla dar hemma satt och malade agg, mumsade godis som paskharen hade delat ut och pyntade husen fylla med fjadrar lag vi pa en kritvit strand medans solen steker ner pa oss. Kanske att vi tar ett dopp eller tva i det klarblaa havet med. Ni hor ju hur underbart det later. Det har vill vi aldrig lamna, har vill vi foralltid stanna. Vem vet, kan ske?
Men paskvecka som sagt, det innebar att alla locals har har varit langlediga och firat rejalt. Pasken ar nagot riktigt stort har som firas ordentligt. Det har vi aven tagit del av, strandfest efter strandfest som aven slutat med bilfarder i gigantiska varsting bilar till efterfester i enorma villor. Helt sjukt, tank att bo sa har pa heltid. Ater igen, kan ske?!
Men vi har iaf bestamt oss for att stanna har i atminstone tva veckor till. Eller, for tillfallet later det sa iaf, men planerna kan ju andras. Man vet liksom inte riktigt med oss. Allt kan handa.
Kvallen idag blir lugn iaf, tv-tittande och lite gott att ata. Det kan vi behova efter dom har senaste dagarna. Imorgon blir det nya tag, kanske en markning eller tva som kan bli ett minne for livet. Hors snart igen. Kram till er alla dar hemma sa lange.
/ Vi fem
Djungeltrip nr 1, Part II
Okey, det ar dalig uppdatering nu, men det blir latt sa nar man har det sloigt och skont mest hela tiden.
Men vad har hinnits med sen sist da? Hur mycket om helst faktiskt. Som Alexandra skrev tidigare var vi ut pa en djungeltur som inte riktigt blev som planerat. Vi kan ta det lite kort:
Efter att vi anlant med varan bat fran Belem i Manaus packade vi upp och gjorde oss lagom hemmastadda tsm med Tony och Brent, dom tva amerikanska killarna. Vi gick ut allesammans for att ata lite och stotte da ihop med Miguel, en kille fran Portugal. Han presenterade oss for en guide han mott pa gatan - Juan hette han.
Jatte trevlig och hjalpsam kille som berattade att var en proffesionell guide och kunde folja med oss till ett internetcafe och visa oss sin profil pa Facebook med en massa bilder.
Vi var valdigt skeptiska pga av allt vi last i vara Lonely Planet om att man inte ska valja en guide man traffar pa gatan och berattade de for killarna. Men allt sag jattebra ut, sa det slutade med att vi bokar en tripp pa tre dagar och tva natter med honom. Sa kl fem pa morgonen kommer han forbi och plockar upp oss och vi ger oss ivag mot stationen sa vi kan ta bussen tre timmar fran Manus ut mot Amazonas. Resan gick bra, val framme fick vi aka motorcykel till ett stalle dar vi skulle handla mat tillsammans. Vi kakade lunch hos gubben som skulle kora baten sen begav vi oss. Baten var jatteliten, gammal, inga flytvastar, ett hal ner till motorn m.m. Vi spenderade i princip dom kommande 48 timmarna pa den baten eftersom han typ inte hade nagon aning om vart vi skulle, allt sag likadant ut. Tillslut hittade han sin van Carlos och vi sov i vara hammockar i hans lilla trahus.
Juan hade tagit med sig sin retarderade bror som sprang och skrek att han var Djungel-George hela tiden och en annan tjej, Marcela som inte hjalpte till med nagot, var allmant efterbliven, foljde med gratis och snyltade pa alla vara grejjer.
Efter att dessutom det ena efter det andra blev uppskjutet sa blev vi mer och mer irriterade. Tillslut fick det vara nog och vi sa allihopa att vi ville aka hem. Vi tog baten tillbaka, turen tog val en 8 timmar plus att dom korde in i en massa vass och fick motorstopp mitt i morkret. Mickis, Alle och Sara var dom som fick loss oss och den gamla gubben som korde baten fick dyka i och fa bort allt sjogras. Dom andra gjorde ingenting.
Vi gick tillbaka till stallet dar vi kakade lunch fran borjan dar vi skulle fa sova en natt till i vara hammockar da bussen inte gick forrans dagen efter. Vi satte oss ner och pratade och sa att vi ville ha vara pengar tillbaka. Han sa att han inte hade nagra pengar alls men tillslut kom vi overens om att han skulle fixa fram det mesta av pengarna nar vi kom tillbaka till Manaus. Morgonen efter var han borta. Vi var lamnade helt sjalva 5 timmar fran Manaus. Gubben som bodde dar var varldens gulligaste, sa han hjalpte oss till bussen. Vi hade sagt till Juan att vi var panka men lite pengar hade vi kvar. Det var tur, annars hade vi inte kommit hem. Pavag hem pratar med Miguel med busschaufforen som berattar att Juan ar kand for att gora sana har saker ibland.
Han sa aven att Juan suttit i fangelse pga att en japanes dog under en djungeltur pga att han inte kunde simma.
Jag vet inte vad jag ska saga riktigt, forutom att det ar TYPISKT OSS! Men man lar sig av sina misstag och nu har vi ett minne for livet tillsammans med Tony, Brent & Miguel :)
Morgonen efter akte vi ut pa en ny djungeltrip i 2 dagar och 1 natt. Bodde pa en lodge i djungeln, fiskade pirayor, vandrade, badade i ett vattenfall, akte pa krokodiljakt m.m. En RIKTIG djungeltur.. Sa slutet gott, allting gott!
Nu ar vi iallafall i paradiset, Isla de Margarita, dar vi ska spendera 10-14 dagar. De andra killarna akte hem igar. Ikvall ska vi traffa ett gang vi traffade pa igar. Jaja, vi uppdaterar er mer sen, blev lite mycket nu pa en & samma gang. Adios!
// L & R
Men vad har hinnits med sen sist da? Hur mycket om helst faktiskt. Som Alexandra skrev tidigare var vi ut pa en djungeltur som inte riktigt blev som planerat. Vi kan ta det lite kort:
Efter att vi anlant med varan bat fran Belem i Manaus packade vi upp och gjorde oss lagom hemmastadda tsm med Tony och Brent, dom tva amerikanska killarna. Vi gick ut allesammans for att ata lite och stotte da ihop med Miguel, en kille fran Portugal. Han presenterade oss for en guide han mott pa gatan - Juan hette han.
Jatte trevlig och hjalpsam kille som berattade att var en proffesionell guide och kunde folja med oss till ett internetcafe och visa oss sin profil pa Facebook med en massa bilder.
Vi var valdigt skeptiska pga av allt vi last i vara Lonely Planet om att man inte ska valja en guide man traffar pa gatan och berattade de for killarna. Men allt sag jattebra ut, sa det slutade med att vi bokar en tripp pa tre dagar och tva natter med honom. Sa kl fem pa morgonen kommer han forbi och plockar upp oss och vi ger oss ivag mot stationen sa vi kan ta bussen tre timmar fran Manus ut mot Amazonas. Resan gick bra, val framme fick vi aka motorcykel till ett stalle dar vi skulle handla mat tillsammans. Vi kakade lunch hos gubben som skulle kora baten sen begav vi oss. Baten var jatteliten, gammal, inga flytvastar, ett hal ner till motorn m.m. Vi spenderade i princip dom kommande 48 timmarna pa den baten eftersom han typ inte hade nagon aning om vart vi skulle, allt sag likadant ut. Tillslut hittade han sin van Carlos och vi sov i vara hammockar i hans lilla trahus.
Juan hade tagit med sig sin retarderade bror som sprang och skrek att han var Djungel-George hela tiden och en annan tjej, Marcela som inte hjalpte till med nagot, var allmant efterbliven, foljde med gratis och snyltade pa alla vara grejjer.
Efter att dessutom det ena efter det andra blev uppskjutet sa blev vi mer och mer irriterade. Tillslut fick det vara nog och vi sa allihopa att vi ville aka hem. Vi tog baten tillbaka, turen tog val en 8 timmar plus att dom korde in i en massa vass och fick motorstopp mitt i morkret. Mickis, Alle och Sara var dom som fick loss oss och den gamla gubben som korde baten fick dyka i och fa bort allt sjogras. Dom andra gjorde ingenting.
Vi gick tillbaka till stallet dar vi kakade lunch fran borjan dar vi skulle fa sova en natt till i vara hammockar da bussen inte gick forrans dagen efter. Vi satte oss ner och pratade och sa att vi ville ha vara pengar tillbaka. Han sa att han inte hade nagra pengar alls men tillslut kom vi overens om att han skulle fixa fram det mesta av pengarna nar vi kom tillbaka till Manaus. Morgonen efter var han borta. Vi var lamnade helt sjalva 5 timmar fran Manaus. Gubben som bodde dar var varldens gulligaste, sa han hjalpte oss till bussen. Vi hade sagt till Juan att vi var panka men lite pengar hade vi kvar. Det var tur, annars hade vi inte kommit hem. Pavag hem pratar med Miguel med busschaufforen som berattar att Juan ar kand for att gora sana har saker ibland.
Han sa aven att Juan suttit i fangelse pga att en japanes dog under en djungeltur pga att han inte kunde simma.
Jag vet inte vad jag ska saga riktigt, forutom att det ar TYPISKT OSS! Men man lar sig av sina misstag och nu har vi ett minne for livet tillsammans med Tony, Brent & Miguel :)
Morgonen efter akte vi ut pa en ny djungeltrip i 2 dagar och 1 natt. Bodde pa en lodge i djungeln, fiskade pirayor, vandrade, badade i ett vattenfall, akte pa krokodiljakt m.m. En RIKTIG djungeltur.. Sa slutet gott, allting gott!
Nu ar vi iallafall i paradiset, Isla de Margarita, dar vi ska spendera 10-14 dagar. De andra killarna akte hem igar. Ikvall ska vi traffa ett gang vi traffade pa igar. Jaja, vi uppdaterar er mer sen, blev lite mycket nu pa en & samma gang. Adios!
// L & R
