Palermo House Hostel, BA
Vi gar verkligen mot slutet pa varan resa nu. Inte manga dagar kvar alls, det kanns helt sjukt. Vi har inte varit i Sverige pa over 3 mander. 14 veckor for att vara exakt. Forstar ni hur lang tid det ar egentligen?! Det ar faktiskt inte laskigt att komma hem igen, trots att vi vet att det kommer bli sa himla bra. Vi saknar sa manga av er dar hemma, sa att fa komma tillbaka till er och till varmen ska anda bli riktigt mys.
Varmen ser vi framforallt emot att komma hem till eftersom det ar sa sjukt har i Argentina nu. Sen vi lamnade Ecuador har vi som sagt hunnit korsa Peru, Bolivia och nu slutligen Buenos aires i Argentina, och har ar vet vinter sasong, vilker ar lika med svinkallt. Men anda har vi njutit till max har. Till och borja med nar vi kom hit till BA bokade vi en resa till Igazufallen. Ett av dom storsta och maktigaste vattenfallen i varlden, och det var sjukt haftigt att se. Dock var det ganska mulet den dagen vi var dar, sa bilderna vi tagit blev kanske inte av bastaste kvaliten, men anda. Det var maktigt att se. Och snacka om vatten, vi var helt dygsura efter att ha forsokt knappa lite bra bilder. Men det var det vart.
Under dagen stannade vi till pa ett cafe inne pa omradet med dar vi stotte pa nagot slags djur som vi inte riktigt kan satta namn pa. Men om vi ska forsoka forklara hur dom sag ut sa var dom en korsning mellan en gravling och en myrslok. Och dom dar djuren var riktigt lomska assa, inte nog med att dom holl pa att riva sonder Rebeccas ryggsack nar dom letade efter mat, dom hoppade aven upp pa borden och snodde Saras kakor mitt framfor nasan pa oss. Senare hoppade dom upp igen och gav sig efter en colaburk, och Mickie var snabb som attan och fick med det pa bild. Det sag sa sjukt roligt ut.
Men nog om special korrsningar pa djur och massa vatten. Efter att vi kom tillbaka till BA igen sa har vi knytit nya kontakter med massa lirare pa hostlet har. Urugay, Chile och Mexico ar bara nagra av landerna dom tillhor. Sa nu har vi stallen att bo pa under varan nastkommande resa. Couchsurfing nasta kan vi lova. Det kommer bli asbra.
Helgen spenderades ute pa krogen saklart. Och vi hade hort mycket om BA uteliv, sa forvantingarna var hoga. Men det sjuka ar att folk gar inte ut pa krogen har forsen typ 3-4 pa morgonen, sa man ar inte hemma igen forsen typ 9-10 pa morgonen. Det ar helt sjukt vilket partyliv det ar assa. Och massa massa tango ar det pa klubbarna. Kanske inte riktigt det vi ar vana med, men satan sa kul vi haft.
I lordags var vi aven hembjuden till Turkisch-boy, en kille som jobbar har pa hostlet. Han hade fyllt ar for nagra dagar sedan sa han hade sin fodelsedagsfest nu i helgen hemma hos honom pa en stor terass. Massa folk och mycket vin. Det argentisnka vinet ar nagot av varldklass kan vi lova. Mycket trevligt var det med.
Men helgen ar som sagt over, och sondagen har mest spenderats sovades hela dagen, samt lite kortspel med alla nyfunna vanner vi hittat har. Sondagar ar som sagt lugna, precis som hemma. Sa helgen har gatt mot sitt slut, och imorgon blir det till att kliva upp tidigt. We got som seriously shopping to do. Hah.
Hors sen, for det kanske ar dags att ga till sangs nu nar klockan anda ar over fem pa morgonen.
/ Vi fem
Varmen ser vi framforallt emot att komma hem till eftersom det ar sa sjukt har i Argentina nu. Sen vi lamnade Ecuador har vi som sagt hunnit korsa Peru, Bolivia och nu slutligen Buenos aires i Argentina, och har ar vet vinter sasong, vilker ar lika med svinkallt. Men anda har vi njutit till max har. Till och borja med nar vi kom hit till BA bokade vi en resa till Igazufallen. Ett av dom storsta och maktigaste vattenfallen i varlden, och det var sjukt haftigt att se. Dock var det ganska mulet den dagen vi var dar, sa bilderna vi tagit blev kanske inte av bastaste kvaliten, men anda. Det var maktigt att se. Och snacka om vatten, vi var helt dygsura efter att ha forsokt knappa lite bra bilder. Men det var det vart.
Under dagen stannade vi till pa ett cafe inne pa omradet med dar vi stotte pa nagot slags djur som vi inte riktigt kan satta namn pa. Men om vi ska forsoka forklara hur dom sag ut sa var dom en korsning mellan en gravling och en myrslok. Och dom dar djuren var riktigt lomska assa, inte nog med att dom holl pa att riva sonder Rebeccas ryggsack nar dom letade efter mat, dom hoppade aven upp pa borden och snodde Saras kakor mitt framfor nasan pa oss. Senare hoppade dom upp igen och gav sig efter en colaburk, och Mickie var snabb som attan och fick med det pa bild. Det sag sa sjukt roligt ut.
Men nog om special korrsningar pa djur och massa vatten. Efter att vi kom tillbaka till BA igen sa har vi knytit nya kontakter med massa lirare pa hostlet har. Urugay, Chile och Mexico ar bara nagra av landerna dom tillhor. Sa nu har vi stallen att bo pa under varan nastkommande resa. Couchsurfing nasta kan vi lova. Det kommer bli asbra.
Helgen spenderades ute pa krogen saklart. Och vi hade hort mycket om BA uteliv, sa forvantingarna var hoga. Men det sjuka ar att folk gar inte ut pa krogen har forsen typ 3-4 pa morgonen, sa man ar inte hemma igen forsen typ 9-10 pa morgonen. Det ar helt sjukt vilket partyliv det ar assa. Och massa massa tango ar det pa klubbarna. Kanske inte riktigt det vi ar vana med, men satan sa kul vi haft.
I lordags var vi aven hembjuden till Turkisch-boy, en kille som jobbar har pa hostlet. Han hade fyllt ar for nagra dagar sedan sa han hade sin fodelsedagsfest nu i helgen hemma hos honom pa en stor terass. Massa folk och mycket vin. Det argentisnka vinet ar nagot av varldklass kan vi lova. Mycket trevligt var det med.
Men helgen ar som sagt over, och sondagen har mest spenderats sovades hela dagen, samt lite kortspel med alla nyfunna vanner vi hittat har. Sondagar ar som sagt lugna, precis som hemma. Sa helgen har gatt mot sitt slut, och imorgon blir det till att kliva upp tidigt. We got som seriously shopping to do. Hah.
Hors sen, for det kanske ar dags att ga till sangs nu nar klockan anda ar over fem pa morgonen.
/ Vi fem
Fran capultapec till Macchu picchu och San Pedro
Sist vi skrev var vi som sagt fortfarande kvar i paradiset, det som aven kallas Canoa i Ecuador. Vistelsen dar slutade som sagt i Montanita dar det var rejalt med fest i tva dagar. Det var nog en av dom roligaste helgerna vi varit med om i vara liv. Helt sjukt!
Men tiden dar gick som sagt mot sitt slut, sa pa sondagen tog vi bussen vidare mot Peru. Tre dagar tog det, och tillslut var vi framme i Cusco. Hur mysig och fin stad som helst, men fy satan sa kallt det var. Kyla ar nagot vi varit ifran i over tre manader nu, sa vi fick en liten chock till en borjan. Sen att vi befann oss pa hoga hojder och var tvungna att anpassa oss efter det gjorde ju inte saken lattare direkt.
Hur som helst sa vart det lite rundvandring i stan och sedan kilade vi in pa en resebyra och bokade Inkaleden. Det blev vi fem och tre grabbar, tva helgalna idioter fran Australien och en vodka-alskande polack. Sa tsm satte vi oss en mini-buss och borjade aka upp pa bargen. Ni anar inte hur fint det var, men dom dar stupen rakt ner var inte att leka med. Inga racken eller nagot fanns langs vagarna, sa en aning livradda var vi och hela bussen satt och skrek "lean to the right, lean to the left!"
Men vi kom upp helskinnande iaf och kunde efter att ha akt linbana over en forsande flod och vandrat i ca 40 minuter sedan ta taget vidare uppat mot en liten stad dar vi fick lite middag och sedan overnatta for att nastan morgon fortsatta hogre upp. Fyra timmars somn fick vi ungefar, sen var det bara att kiva upp for att ta bussen upp till Macchu Picchu. Och ni anar inte hur maktigt det var! Ord kan inte beskriva det, och tyvarr har vi inte hunnit lagt in nagra bilder an som kan visa er heller. Inte for att dom skulle gora sarskilld rattvisa iof, men anda. Helt sjukt var det iaf. En guidad tur runt dar blev det och sedan blev vi nagra av dom 200 pers som fick ga upp pa Wiyna picchu. Totalt var det ca 3000 pers dar, och det ar som sagt bara 200 som far ga upp pa det beget per gang. Det ar nog det jobbigaste vi varit med om. Dels for att luften ar sa jobbig och svar att andas har, men dels ocksa for att vi ar sa sjukt otranade. Vi trodde att vi skulle do 10 ggr om, men nar vi val var uppe pa toppen var det sa vart det. Den utsikten var magisk, vi skulle kunna ha suttit kvar dar an idag om vi hade haft tiden. Det ar absolut nagot vi kan rekommendera att alla manniskor borde se och gora. Som vi sa dar uppe pa toppen -Jesus statyn, slang dig i vaggen. Macchu Picchu ar det maktigaste vi sett!
Tillslut efter manga om och men kom vi iaf tillbaka till Cusco och fick sova i ca tva timmar, efter det var det bara att kliva upp och ta en taxi till stationen och aka vidare. Nerat mot Argentina ska vi som sagt, men vi hann med ett litet stopp i Bolivia med efter en hel del forseningar som inte var inraknade. Det som var ett plus i kanten da var att bolaget betalade det hela, sa en godnatts somn pa en tre stjarning hotell fick vi inatt. Och da kan vi ju tala om att tre stjarning for oss ar lika med fem stjarning under den har resan. Och inte nog med att vi fick den lyxen, vi hann aven med att se ett av dom kandaste fanglesena i varlden - San Pedro i La Paz. Efter att vi alla har last boken El Choco var aven det en maktig upplevelse for oss. Dock blev vi en aning panik slagna nar en vakt kom springandes med k-pisten i hogsta hugg mot oss och ville att vi skulle radera vara bilder. Men charmiga som vi ar lyckads vi ga darifran med alla bilder i behall.
Nu styr vi vara steg mot Buenos Aires som ar varat sista stopp innan vi landar pa svensk mark igen. Sa vi ses snarare an ni tror. Skot om er sa lange.
/ Vi fem.
Men tiden dar gick som sagt mot sitt slut, sa pa sondagen tog vi bussen vidare mot Peru. Tre dagar tog det, och tillslut var vi framme i Cusco. Hur mysig och fin stad som helst, men fy satan sa kallt det var. Kyla ar nagot vi varit ifran i over tre manader nu, sa vi fick en liten chock till en borjan. Sen att vi befann oss pa hoga hojder och var tvungna att anpassa oss efter det gjorde ju inte saken lattare direkt.
Hur som helst sa vart det lite rundvandring i stan och sedan kilade vi in pa en resebyra och bokade Inkaleden. Det blev vi fem och tre grabbar, tva helgalna idioter fran Australien och en vodka-alskande polack. Sa tsm satte vi oss en mini-buss och borjade aka upp pa bargen. Ni anar inte hur fint det var, men dom dar stupen rakt ner var inte att leka med. Inga racken eller nagot fanns langs vagarna, sa en aning livradda var vi och hela bussen satt och skrek "lean to the right, lean to the left!"
Men vi kom upp helskinnande iaf och kunde efter att ha akt linbana over en forsande flod och vandrat i ca 40 minuter sedan ta taget vidare uppat mot en liten stad dar vi fick lite middag och sedan overnatta for att nastan morgon fortsatta hogre upp. Fyra timmars somn fick vi ungefar, sen var det bara att kiva upp for att ta bussen upp till Macchu Picchu. Och ni anar inte hur maktigt det var! Ord kan inte beskriva det, och tyvarr har vi inte hunnit lagt in nagra bilder an som kan visa er heller. Inte for att dom skulle gora sarskilld rattvisa iof, men anda. Helt sjukt var det iaf. En guidad tur runt dar blev det och sedan blev vi nagra av dom 200 pers som fick ga upp pa Wiyna picchu. Totalt var det ca 3000 pers dar, och det ar som sagt bara 200 som far ga upp pa det beget per gang. Det ar nog det jobbigaste vi varit med om. Dels for att luften ar sa jobbig och svar att andas har, men dels ocksa for att vi ar sa sjukt otranade. Vi trodde att vi skulle do 10 ggr om, men nar vi val var uppe pa toppen var det sa vart det. Den utsikten var magisk, vi skulle kunna ha suttit kvar dar an idag om vi hade haft tiden. Det ar absolut nagot vi kan rekommendera att alla manniskor borde se och gora. Som vi sa dar uppe pa toppen -Jesus statyn, slang dig i vaggen. Macchu Picchu ar det maktigaste vi sett!
Tillslut efter manga om och men kom vi iaf tillbaka till Cusco och fick sova i ca tva timmar, efter det var det bara att kliva upp och ta en taxi till stationen och aka vidare. Nerat mot Argentina ska vi som sagt, men vi hann med ett litet stopp i Bolivia med efter en hel del forseningar som inte var inraknade. Det som var ett plus i kanten da var att bolaget betalade det hela, sa en godnatts somn pa en tre stjarning hotell fick vi inatt. Och da kan vi ju tala om att tre stjarning for oss ar lika med fem stjarning under den har resan. Och inte nog med att vi fick den lyxen, vi hann aven med att se ett av dom kandaste fanglesena i varlden - San Pedro i La Paz. Efter att vi alla har last boken El Choco var aven det en maktig upplevelse for oss. Dock blev vi en aning panik slagna nar en vakt kom springandes med k-pisten i hogsta hugg mot oss och ville att vi skulle radera vara bilder. Men charmiga som vi ar lyckads vi ga darifran med alla bilder i behall.
Nu styr vi vara steg mot Buenos Aires som ar varat sista stopp innan vi landar pa svensk mark igen. Sa vi ses snarare an ni tror. Skot om er sa lange.
/ Vi fem.
kvar i paradiset
Det var tankt att vi fem skulle aka vidare fran Ecador ner mot Peru idag. Men det blev inte riktigt som planerat. Och vi skyller allt pa "varan sista kvall i Canoa maste ju avslutas med ett rejalt tequila race". Smart likom, som att vi orkade kliva upp kl sex imorse da. Nope, skulle inte tro det. Sa har ar vi, fortfarande i Canoa, men inatt blir sista natten pa riktigt for imorgon aker hela genget har till Montanita igen. Och da menar vi verkligen hela ganget, det ar namligen en kille i Montanita som har fodeledagfest sa alla ska dit och fira honom. Det kommer bli galet, vilket passar oss perfekt - en Montanita-fylla ska ju givetvis avslutas i Montanita.
Dagarna har i Canoa har iaf varit helt underbara. Vi vill egentligen inte aka harifran, vi alla kanner nog att vi kulle kunna stanna har den sista tiden vi har kvar nu innan vi aker hem. Men samtidigt vill vi ju se och fa ut sa mycket som mojligt av resan sa det funkar ju inte riktigt. Men gosh vilken angest vi kanner for att lamna det har stallet. Det ar nog det varsta vi varit med om under hela den har resans gang.
Men som sagt aker vi vidare ner mot Peru pa lordag och dar ar det tankt att vi ska gora sandboarding, rafting och givetvis lite sight-seeing vid Macchu Picchu. Det kommer bli riktigt bra, tu sabes.
Skot om er nu, hors snart igen.
/ Vi fem
Dagarna har i Canoa har iaf varit helt underbara. Vi vill egentligen inte aka harifran, vi alla kanner nog att vi kulle kunna stanna har den sista tiden vi har kvar nu innan vi aker hem. Men samtidigt vill vi ju se och fa ut sa mycket som mojligt av resan sa det funkar ju inte riktigt. Men gosh vilken angest vi kanner for att lamna det har stallet. Det ar nog det varsta vi varit med om under hela den har resans gang.
Men som sagt aker vi vidare ner mot Peru pa lordag och dar ar det tankt att vi ska gora sandboarding, rafting och givetvis lite sight-seeing vid Macchu Picchu. Det kommer bli riktigt bra, tu sabes.
Skot om er nu, hors snart igen.
/ Vi fem
surfers paradise
Lange sen sist och mycket har hant pa den tiden. Hela ganget ar ater samlade och tiden tsm har spenderats med Emelie och alla hennes vanner i Canoa, Ecuador. Det ar ungefar Ecuadors motsvarighet till surfers paradise. Dagarna flyter lite halft ihop med varandra, det ar en aning svart att skilja pa vad som hant nar. Men nagot av det vi hunnit med ar en och annan spanskalektion, dop dar Emelie blev gudmor, bonfire pa standen, surflektion, fetaste fodelsedagsfesten och massage av Emelie som ar grym pa det hon gor. En massa festande pa bargator och strander barfota. Skor ar nagot man inte riktigt anvander har. Hela staden ar liksom byggd pa sand. Mysigare stalle ar svart att hitta, och vi stormtrivs verkligen har. Vi hanger med alla killar har och bland det forsta som hande var att Rebecca blev utsedd till drottning och Sara till prinsessa. Mer om det kan ni hora sen.
Det ar aven en hel del turister som blivit bosatta har och skaffat sig jobb lite varstans. Dom flesta ar tjejer fran USA och Canada. Hur gulliga tjejer som helst, vi ar som en enda stor familj. Folk som aker till Canoa raknar med att bara stanna dar i nagra dagar ungefar, men det slutar oftast med allt fran en manad till flera ar. Det sager ganska mycket om hur stallet ar.
Annars for tillfallet befinner vi oss i Montanita, nagra timmar fran Canoa dar folk kommer enbart for att festa. Det hela ar lite som en fantasivarld, folk jamfor det lite med Thailands fullmoon-party nar det ar hogsasong har. Igar korde vi gratisdrinkar pa Ladies night, och ikvall ska det tydligen bara bli annu battre. Vad som hander aterstar att se.
Pa sondag aker vi tillbaka till Canoa igen, och da vantar en gigantisk bonfire pa oss vid stranden.
Hors sen, skot om er dar hemma.
/ Vi fem
Det ar aven en hel del turister som blivit bosatta har och skaffat sig jobb lite varstans. Dom flesta ar tjejer fran USA och Canada. Hur gulliga tjejer som helst, vi ar som en enda stor familj. Folk som aker till Canoa raknar med att bara stanna dar i nagra dagar ungefar, men det slutar oftast med allt fran en manad till flera ar. Det sager ganska mycket om hur stallet ar.
Annars for tillfallet befinner vi oss i Montanita, nagra timmar fran Canoa dar folk kommer enbart for att festa. Det hela ar lite som en fantasivarld, folk jamfor det lite med Thailands fullmoon-party nar det ar hogsasong har. Igar korde vi gratisdrinkar pa Ladies night, och ikvall ska det tydligen bara bli annu battre. Vad som hander aterstar att se.
Pa sondag aker vi tillbaka till Canoa igen, och da vantar en gigantisk bonfire pa oss vid stranden.
Hors sen, skot om er dar hemma.
/ Vi fem
