I Brasilien sager dom inte R, dom sager H ist. Darfor kan ni fran och med nu kalla mig for Hebecca, for det ar namligen vad alla gor har, inklusive mina andra fyra resekamrater. Efter Salvador dar jag traffade en kille vid namn Tiago tror jag alla hor mitt namn ekandes i deras huvud. Han sprang namligen runt och ropade pa mig valdgt ofta. HEBECCA, HEBECCA!! Men jag klagade inte, Salvador var en mysig tid anda. Jag saknar honom lite om jag ska va arlig. Hur som helst, nog om det.

Just nu befinner vi oss i Natal. Vi tog bussen hit fran Salvador i tisdags(?) tror jag, och det var med nod och nappe som vi hann med den. Tidsoptimister som vi alla ar liksom, sa det hela slutar med att vi sitter pa en buss pa vag ut mot bussstationen och inser att varan Natal buss ska ga om fem minuter - och da var det en bra bit kvar. Shit okey, vi kommer aldrig hinna tankte vi. Hela bussen blev involverade i oss, forklarade var vi maste gora, hur langt det var kvar och att vi maste skyda oss nar vi kommer fram. (Allt detta pa portogisiska givervis, sa det tog ju sin lilla tid innan vi alla forstod vad som holl pa att handa.) En dam var iaf sa sjukt snall - hon gick fram till busschaufforen och berattade varan situation och bad honom kora raka vagen utan att stanna, vilket han gjorde. Tack och tusen tack! Vi kommer fram till stationen 19.39, varan buss skulle ga 19.40. Panik! Alle slanger av sig flippfloppen och springer som en djavla dare ut ur bussen for att uppehalla den medans vi andra kommer efter sa fort vi kan med all varan packning. Jag och Mickie som tog Alles vska i varsinn hand och sprang for glatta liver holl nog pa att springa omkull bade en och tva gubbar pa vagen. Men vi hann, otroligt nog hann vi med bussen upp mot Natal. Val pa den bussen satt vi alla och typ grat av lycka samtidigt som vi bara skrattade at hela situationen. Sa typiskt oss. Men va inte oroliga dar hemma, vi har full koll pa laget hela tiden. Eller? Haha.

Jaja, framme i Natal iaf tog vi en taxa till hostlet vi bor pa. Det ser ut som ett slott, jatte mysigt ar det. Men inte alls prisvart egentligen, for det var en aning dyrt. Och da har vi varken kok dar vi kan laga mat eller AC pa rummet. Gissa om vi haller pa och dor. Jag menar, det ar ju anda typ 70 graders skillnad mellan vara vader sm jag forstatt det. Ni har haft ca 30 minus som varst, vi har 40 plus typ varje dag. Den ar skon. 70 grader, ni hor ju.

Natal da, mysigt och fint stalle. Vi trodde dock det skulle vara mycket mer folk an vad det ar men jaja. Mtt i smeten bor vi iaf. Salsa street, det ar dar det hander. Man gar ut lagom till tva och festar garnet sa man ar hemma till sisadar sju tiden, da det ar somn i tva timmar innan frukosten ar uppdukad. Jobbigt liv vi har va?

Har i Natal har vi foresten stott ihop med tre goteborska killar som vi hangt med. Dom har lart kanna en del inhemsk befolkning med, sa igar foljde vi alla med dom till ett garden party lite mer ut mtot slummen omradet. Hur trevligt som helst, alla ar sa underbara har. Att man skulle vara radd i Brasilien ar ju skitsnack, vi blir sa val omhandetagna hela tiden sa. Men va inte oroliga, for godtrogna ar vi inte. Jag lovar!

Nej nu ni blev det ett riktigt langt inlagg utan bilder, sa enjoy the readng.
Vi hors sart igen. Skot om er, vi tanker pa er dar hemma i varga vintern.

/ Hebecca